Dikning, ogräs och benmärgsprov

Veckorna rullar på i ett rasande tempo och arbetet på gården pågår för fullt!

I år är det riktigt svårt för Mathias att genomföra den kemiska bekämpningen pga att det blåser för mycket varje kväll. Att det dessutom kommer regnskurar titt som tätt gör ju inte heller det lättare.

Den här veckan har vi påbörjat arbetet med att dika 17 hektar uppe i Istorp. Tanken var att vi inte skulle börjat för än efter midsommar men dikarna ville börja tidigare så då fick det bli så. Dikningen kommer innebära att markhälsan förbättras och på så sätt ökar vi avkastningen på spannmålen som vi kommer odla där.

Själv har jag varit ute i havren och plockat bort ogräset sandlosta som kommit i sprutspåret. Eftersom man inte kan spruta bort det i havre så jag fick plocka. Det blev en hel säck full och jag har säkert missat några strån så jag kommer behöva gå där igen.

Förra veckan fick vi ut våra kvigor på sitt strandbete. Det måste vara en sådan otrolig frihet för dem att komma ut och få röra på sig och äta färskt gräs. Kvigorna är så tama så det är bara att ropa på dem så kommer de och vill bli klappade.

Kvigorna följer med ända till bilen och idag när det regnade och blåste så kändes det som att de ville följa med hem.

Kärran som vi köpte i vintras och som Mathias påbörjade att renovera i februari är fortfarande inte klar. Den fixas med på ”lediga” stunder och det finns inte så många sådana. Så nu har vi fått hjälp med att göra i ordningen så den blir klar till skörden.

I tisdags var det dags för sjukhusdag för Oskar. Benmärgsprov nummer fyra. Dubbla prover på båda sidorna togs under narkos. Oskar är cool lugn och tycker inte det är speciellt jobbigt eller läskigt att bli sövd. Det är mer jag som tycker det är super jobbigt och tiden innan man får träffa Oskar igen på uppvaket är så långsam och väntan är jobbig.

Nu håller vi tummarna för att denna benmärg blir analyserad av specialtemet i Köpenhamn och att vi kan få ett svar på vad det är Oskar drabbats av. Oskar har varit sjuk sedan oktober 2023, så väntan är lång.

Förra måndagen plockade jag ner Selfierutan i rapsen och trots att ni varit så många som besökt oss är det inte mycket raps som trampats ner. Vi räknade ut hur mycket vi totalt har samlat in under den här fem åren som vi haft selfierutan och totalt har vi samlat in 89193 kr.

En otrolig summa som verkligen har gjort skillnad för så många.

Nils har sedan i höstas börjat på ridskola. När Nils är i stallet så blir han så lugn och går helt upp i alla uppgifter. Det är inga problem att lyssna eller ta instruktioner. Lyckan var total när ridskolläraren Kerstin ordnade så att även Nils fick börja rida två gånger i veckan, precis som Alva gjort en längre tid.

Stallet är en plats där Nils verkligen får känna sig precis så fantastisk som han är. Han växer och tar ansvar. Nils får vara Nils och det är härligt att det är så. Tänk om det kunde vara så i skolan också….

Men som tur är det bara fyra dagar kvar till skolavslutningen och vi längtar, hela familjen!

Dock är det bara fem dagar innan John tar studenten och redo för arbetslivet.

I kväll är det bal på Två Skyttlar och John är där med sina kompisar eftersom flickvännen inte fick gå med.

Så nu håller vi tummarna för att slutet av nästa vecka bjuder på sol och härligt väder så skolavslutningar och studenten blir riktigt härlig.