Så var våren slut och sommaren här!
Är det inte den bästa tiden som är nu? Naturen står i full blom, det växer så det knakar och livet känns på något sätt väldigt stort. Att få följa naturen och alla dess skiftningar är verkligen en stor fördel med yrket som lantbrukare. Att barnen bara har två veckor kvar i skolan och sen är det ett efterlängtat sommarlov, det känns också väldigt härligt!
Veckan på gården har som vanligt inneburit lite olika uppdrag.
Vi har nu plockat stenen i åkerbönorna så nu är vi helt klara med stenplockningen för i år. Det är alltid skönt när man blir klar med en uppgift.
John har tvättat gödseltunnan och gjort i ordning den inför höstens körning. Mathias har fortsatt med den kemiska bekämpningen mellan skurarna. När det har regnat så pågår diverse lagningsarbetena här hemma. Vår press har fått nya knivar och står nu redo för att pressa ihop gräset till våra kor.
Kossorna ska ha sin dagliga tillsyn och än så länge är det väldigt enkelt att titta till dem. De är samlade på två olika ställen och nu kommer de när vi ropar på dem. De vet att vi har med oss lite gott foder.
Vissa dagar orkar Oskar följa med andra inte.
Det är väldigt skönt i år att vi inte har några kossor som ska buffas och stångas. Kossorna i år är nyfikna och följer med oss till grinden om de har varit längre ner i hagen, men ingen som buffar på oss och det är väldigt skönt.
Veckan har också inneburit ett besök på sjukhuset i Halmstad. På väg ner svängde vi förbi Gunnar Nilssons i Getinge. Vi hämtade lite reservdelar men också en tramptraktor. Vi betalade en del med rapspengarna men en stor del stod Gunnar Nilssons för. Andreas ställde upp på en bild för utleverans av ny traktor.
Oskar blev extra glad för han fick välja sig en ny keps som de sponsrade med. Så det var en extra glad Oskar som åkte till sjukhuset.
Alla saker som vi köpt lämnades över till Lekterapin. Avdelningsföreståndaren Susanne tackade så mycket och Lova, sköterska och Mia Lekterapeut kunde lova att sakerna kommer skänka mycket glädje. När vi lite senare kom hem igen så fick vi ett meddelande att traktorn användes flitigt i korridorerna. Kan traktorn hjälpa till att glömma sjukdom och tråkigheter, så har vi uppnått vårt mål, att tiden på sjukhuset ska gå lite fortare!
Vi har också haft ett möte med en hematologexpert från Östra. De vet fortfarande inte vad Oskar drabbats av och utredningen fortsätter. Nya besök och fler prover väntar. Efter mötet med Magnus från Östra så inser vi att läkarna gör vad de kan för att ta reda på vad Oskar drabbats av. När vi fick intyget om vård av allvarligt sjukt barn tidigare i år, som sträckte sig under fem månader så trodde vi aldrig att det skulle behövas så länge, men intyget förlängdes denna vecka.
Det är otroligt tufft att ha ett sjukt barn. Tuffast är det givetvis för Oskar men hela familjen påverkas. Den eviga frågan som vi väntar på är ju, När blir Oskar frisk? Tyvärr verkar det som att det dröjer innan vi får svar på den frågan och tills dess får vi göra det bästa möjliga av tiden i denna mardröm. För i denna situation vi befinner oss, önskar jag ingen annan människa i hela världen.
Comentarios