Som jag skrev om i förra inlägget så är svanar och gäss ett riktigt stort problem för oss lantbrukare. Just nu har vi mängder med svanar i vår raps på Fogdegården. Vi skrämmer och kör bort dem från åkarna men de kommer tillbaka lika fort. Är det fler än fem sångsvanar får man skjuta dem.

Så Carl ryckte ut förra söndagen och sköt en svan. När vi gick tillbaka till bilen så stod det en kvinna och väntade på oss och undrade vad vi gjort. Det blev en bra diskussion och kvinnan ställde många bra frågor. Vi uppskattar verkligen att hon väntade på oss istället för att göra ett argt inlägg på Facebook. För svanen är ett väldigt elegant djur och har hög status bland fåglarna. Så ser ni Carl med bössan i hand ute på Fogdegården så vet ni vad han gör.

I veckan har vi skickat ca 40 ton rapsfrön till Carlshamn. Många svarta små frön blir det. Fröna pressas och blir till olja i fabriken och oljan används till många olika produkter.

Guldmaskinen, eller rensen som det är, jobbar på hårt just nu. Vi rensar spannmål så att de stora vetekärnorna går till försäljning och de små går till grismat. Beroende på vad vi rensar i maskinen så sätter man i olika såll med olika stora hål.

Det är ganska så trångt och lite trixigt att få sållen på plats och det är betydligt lättare när man är två som hjälps åt.
Sållen behöver rengöras mellan gångerna med hjälp av en stålborste och en gammal spackelspade.

Guldmaskinen har verkligen gjort skäl för sitt namn för vi har lyckats rensa fram bra spannmål till försäljning. Så som vanligt hade Mathias rätt när det gäller hans investeringar. Sen att det är nedlagt ganska många arbetstimmar till att få allt till att funka det räknas inte, utan det hamnar på nöjeskontot…

Just nu är det extra stökigt i familjen för det dumma EP-monstret är på besök. Nils har haft lite anfall i sömnen och lite känningar dagtid. Det innebär att det blir nya provtagningar för att kolla medicinnivåer och blodvärden. Nils är så van vid att ta prover så det är inga problem att göra det. När det är favorit sköterskan som tar proverna så är det ju ännu bättre! Nu får vi se vad neurologen bestämmer vad som ska göras.

I onsdags var det äntligen dags för Oskars besök på Hematologen i Malmö.
Resan ner var spännande. Vi åkte tidigt på morgonen eftersom vi hade tid redan klockan nio. 1,5 mil innan vi var framme så var det en olycka på motorvägen. Så vägen stängdes av! Där står vi 300 m från olyckan och stresspåslaget var stort hos oss alla. Vad gör vi?! Jag chansade och gick de 300 m fram till räddningsledaren och halvt hysteriskt berättade att vi måste vara på sjukhuset kl 9. Fick till svar: Var står ni? Ring din man, det här löser vi! Så Mathias fick köra i mitten på motorvägen och sen lotsades vi förbi olycksplatsen. Lättnaden var enorm och tacksamheten så stor när vi som enda bil kunde rulla vidare.
I Malmö togs det massa nya prover men vi fick väl inga direkta nya besked eller svar. Provsvaren dröjer minst två veckor så vi fortsätter att vänta.

Efter sjukhus besöket åkte vi till min bror Henrik och hälsade på han på jobbet på Barsebäck. Alltid kul att se vad de grejar med.

Lunchen intogs på Laxbutiken och det var väldigt gott, skönt att slippa Donken….

Så vi fortsätter att ta en dag i taget i familjen och för varje dag som alla mår ok är vi glada! I helgen väntas det en del förberedelser efter som vi har en 50 års jubilar till veckan!
Comments