Besök av myndighet gånger två, rivning och ett litet steg framåt

Mörkret ligger kompakt över gården den här oktober morgonen. Katten har som vanligt fått komma in och ligger och sover i köksfönstret ovanför elementet. Varmt och skönt, tyst och lugnt. Tempot på gården saktas ner och det blir nästan en tom känsla i kroppen, allt på åkrarna är klart, kossorna är hemma och nu står vi framför en lång period där tempot saktas ner och arbetsdagarna blir kortare. Plötsligt finns det tid till att vara lediga tillsammans igen och det är väldigt skönt!

Just nu är är det mycket maskinunderhåll som gäller. John tvättar maskiner och smörjer in dem så att de blir fixade inför nästa säsong.

Det är ett smutsigt och blött jobb men John gör det ordentligt och noggrant.

Maskinerna blir rena men John blir smutsig!

Även om vi för det mesta har god ordning på gården så fick det bli ett extra röj förra veckan. Det var nämligen dags för det årliga Miljö och hälsa från kommunen besöket. Så lite nya säkerhetsdatablad fick letas fram och gamla fick slängas. Under året har vi varit noggranna med att när vi har tagit in ett nytt preparat till gården, så har vi skrivit ut säkerhetsdatabladet direkt. Därför var det inte så mycket att fixa. Detta år låg fokuset på att kontrollera kantzoner på åkrarna. Vi har inte fått protokollet än, men det kändes som om tillsynen gick bra.

Vi hann bara pusta ut över helgen för i måndags ringde Länsstyrelsen och ville komma ut och kontrollera stallarna och våra grisar.

På ett sätt är det bra med dessa kontroller för då får man gjort de där sakerna som man tänkt att man skulle gjort. Så det blev till att fixa några lampor hos grisarna, grisarna måste ha ljus. Jag har inte varit i stallarna på länge och blev förvånad över hur otroligt nyfikna och busiga grisarna var. De nafsade och grymtade och hade sig medan vi var där och jobbade.

Sedan två veckor sedan får vi nu sköta grisarna själva eftersom vår anställda tjej valt att sluta hos oss. Tråkigt för oss men efter att gått hos grisarna i sju år så förstår vi att hon ville göra något annat.

John eller Carl hjälper Mathias med grisarna på morgonen och det funkar bra.

Men åter till Länsstyrelsens kontroll! Även den kändes som om den gick bra, vilket också visade sig i protokollet när det kom. Väldigt skönt när man får papper på att man gör ett bra jobb!

På vår gård har vi ett gammalt sädesmagasin som de senaste åren bara har förfallit. Vi har skämtsamt kallat byggnaden för Fjärås största fågelholk. För snart två år sedan fick vi första anmälan till kommunen om förfallet och nu i höst så fick vi andra anmälan och kommunen skapade ett tillsynsärende. Vi är fascinerade över att privatpersoner, som inte känner oss eller den situation vi lever i, väljer att anmäla istället för att prata med oss, så vi hade kunnat förklara. Som vi har förstått så har de velat hjälpa oss genom att tro att kommunen skulle ge oss pengar.

Men eftersom inte byggnaden är K-märkt så finns det inte en krona att få.

Så nu är ärendet utrett och vi får riva byggnaden utan några som helst problem! Bara vi sorterar rivningsmaterialet på rätt sätt och att vi påbörjar arbetet innan 1 december. Men innan någon nu blir upprörd över att vi kommer riva byggnaden så kan vi meddela att vi kommer bygga upp byggnaden igen och den kommer få samma utseende och placering MEN det kommer inte ske just nu. Detta på grund av att snickare som vi anlitar har mer än fullt upp och vi har ingen kunskap att göra det själva. Så det kommer bli tomt något år men sen kommer byggnaden upp igen.

I fredags den 24/10 var det två år sedan som vi fick första beskedet om att Oskars blodvärden inte var bra. Inte hade vi trott då, att nu, två år senare, står vi fortfarande utan diagnos, men det gör vi. På senaste mötet i Halmstad, där även specialisten från Göteborg var med via länk, så har vi nu blivit lovade att Oskars benmärg ska skickas till en annan referens patolog eftersom Köpenhamn inte levererar något svar. Vi har väntat på Köpenhamn i snart 14 månader och det är helt galet! Oskar mår ok. Han trivs på Munkagård och kämpar på. Läkarna kallar honom för ett unikum, ingen förstår hur han orkar så mycket som han gör med så liten produktion av celler som han har.

Den här ständiga stress och oro som vi lever med äter både energi och kraft och vissa dagar är extremt tuffa. Vi får ofta frågan, hur orkar ni? Men vad har vi för val? Inget blir ju bättre av att vi stannar i sängen och drar täcket över huvudet, även om det hade varit skönt ibland…Så det är bara att fortsätta att ta en dag i taget och försöka göra det bästa av den dagen. Det är inte enkelt, men det går!

Nu har vi en hel veckas höstlov framför oss och det ska bli skönt. Nils och Alva ska vara på ridläger. Lite läkarbesök och tandläkare för Oskar annars har vi inga planer och det känns väldigt skönt!

Hoppas ni får en härlig helg!