Killarna ut, stödet beviljat och hösten är här!

Förberedelserna för höstsådden är i full gång. I skrivande stund är John och Oskar ute och plöjer på Fogdegården. Vi köpte ju en plog till i våras och den kommer bra till användning nu. Nu behöver det inte bli några diskussioner om vem som ska plöja av killarna eftersom det finns varsin. Det är så vi löser problem här, man köper ett redskap till… Kan dock bli väldigt dyrt om det ska gälla alla maskiner, så vi får nog nöja oss med två plogar.

I veckan har Mathias, John, Farfar Sven och Oskar varit i Istorp och plöjt, harvat och sått.

I torsdags så bestämde sig Mathias och John för att de skulle så klart innan regnet skulle komma in. De sådde den stora åkern men fick lämna den lilla som var plöjd samma dag. Så de kröp ner i sängen strax innan klockan fyra på morgonen. Energi har de för att arbeta i alla fall!

Jag har fått vara servicebil eftersom lite delar på den gamla plogen gick sönder. Så det var bara att plocka på sig delar, tur det finns FaceTime, så att det blir rätt delar, för jag kanske har lite svårt för att se skillnad på höger och vänster delar. Men vi löste det tillsammans och plogen kunde rulla vidare.

I fredags eftermiddag fick vi ett väldigt trevligt besked! Nämligen att vi blivit beviljade ca 220000kr i stöd för de täckdigningarna vi gjort i Istorp. Stödet täcker nästan 30 % av investeringen så det känns bra. Så nu är det bara att fylla i ansökan om utbetalning. Så får vi se när pengarna finns på kontot. Ibland går det snabbt men ibland tar det flera månader.

I början av veckan täckte vi flisen, halmen och veden med presseningar. Allt för att skydda mot regnet som skulle komma. Detta för att vi har spannmål liggandes lite överallt så vi har fått flytta ut sådant som vi brukar ha under tak. Så vi har lånat massa presseningar från Mathias bror och det är vi tacksamma för.

Så det som gick att ”regnsäkra” är täckt och skyddat. Sen hur länge vi behöver ha det så här, ja det får vi se!

Förra helgen hände något väldigt stort i familjen, Carl, John och Emelie flyttade ut till varsin lägenhet på gården. Huset blev otroligt tomt, så det är tur att de bor nära så vi kan hälsa på dem ofta och att de kan komma till oss.

Så när Oskar är kvar på elevhemmet i Tvååker så är vi bara fyra personer här hemma. Att gå från åtta till fyra, det märks! Det är tyst och tomt men samtidigt väldigt skönt. Så det är verkligen blandade känslor.

Oskar åkte på en envis förkylning som inte ville släppa på över två veckor. Så förra veckan fick det bli en tur till sjukhuset och Dagvården i Halmstad. Prover och kontroller togs kl. 11 och läkare kl.13. Så då passade vi på att gå ner på stan och äta lunch. Det gäller att försöka göra det bästa av situationen.

Kl 13 träffade vi Oskars och vår favorit läkare och även om hon inte hade något nytt att komma med så förstår hon vår frustration över denna eviga väntan på Köpenhamn. De har ju lovat att de ska komma med ett svar i september, men dock inte vilket år… Denna läkare var det vi träffade allra första gången när Oskar blev inlagd i januari 2024 och hon

sa då: ”ovissheten är värst, det klart vi ska ta reda på vad det här är”. Vi hade ju då väntat i knappt fyra månader, nu har det snart gått två år och Oskar står fortfarande utan diagnos.

Nu när hösten är här så är det också mer att göra med mitt uppdrag med LRF. I veckan var jag nere i Falkenberg och deras Kommunavdelningen. En mycket intressant genomgång av hur Natura2000 kan påverka marken runt Ätran och andra diskussioner.

Tyvärr missade jag större delen av vårt uppstartsmöte med regionstyrelsen eftersom det blev sjukhusbesök med Oskar. Det var tråkigt eftersom det var den första genomgången och diskussionen om den nya CAPen, EUs jordbruksbudget. Om förslaget går igenom kommer det bli en minskning och förändring av stöden. Men som sagt än är inget bestämt och det kommer komma fler diskussioner som jag förhoppningsvis kan vara med på. Familjen går ju alltid först!

I morgon blir det lite kalas för dessa två eftersom de fyller 11 år på måndag. Då har de dock inte tid med att ha kalas eftersom båda två har ridning och det är det bästa de vet!

Ha det så gott så hörs vi snart igen!