Klart gånger två!

Känslan när de sista metrarna blir sådda för i höst är lika härliga varje år! Vädret har verkligen varit med oss.

Bortser man från ett litet haveri på harven så har det rullat på väldigt bra i höst.

I torsdags sådde Mathias den sista veten och jag passade på att gå ut och markera brunnar.

Jag fick även markera ut en stor vajer som låg mitt på åkern. Gamla järnvägen har gått där så det är säkert en gammal rest sedan dess.

Att ha både John och Oskar som mer än gärna jobbar långa dagar, innebär att det går väldigt fort framåt. Att vi dessutom har turen att ha en pigg och arbetsvillig far/farfar/svärfar är verkligen guld värt! Mathias har alltid jobbat som en tok från slutet av juli fram tills början mitten av oktober så där är ingen skillnad.

Men det märks att det är fler som delar på samma arbetsuppgifter.

Så nu har vi sått 270 hektar vete och 50 hektar raps och vi har ca 80 hektar kvar att så till våren med vårgrödor. Så vi är nöjda. Nu får vi hoppas att inte stormen, som ska dra in i natt, inte har för mycket regn med sig så.

Jag kör inte så mycket traktor utan får mest rycka ut när det är något som ska köras ut med till åkrana, lite mer spannmål eller verktyg. Det är dock en skön känsla att jag inte är livrädd längre när jag hoppar in i traktorerna och kör iväg.

Vi upptäckte att det var åkersnigel på de åkrana som vi hade haft raps på och det var vi tvugna att bekämpa. Mathias skickade ut mig med sålåda och jag började traska men ju mer jag gick ju fler skador såg jag. Det slutade med att John fick koppla spridaren och köra ut Sluxxet med den, för annars hade jag nog fortsatt att gå i fler fler dagar. Trist med skadedjur, är det inte sniglar, gäss, vildsvin så är det grävmaskiner.

Jag har också blivit klar med mitt otroligt roliga jobb med att städa torken! Så nu är hela torkanläggningen städad. Jag har sopat och dammsugit. Så smutsig som torken var i år har den nog aldrig varit. Lite har jag ju orsakt själv men jag tror att vi behöver fixa lite med anläggningen till nästa år.

På ett ställe så såg jag den här papperstussen som satt i ett hål. Jag ville ju bara dra ut papperet för att se hur mycket spannmål som rann ut men insåg att jag kanske inte behövde skapa mer arbete än vad jag redan hade. Men erkänn att det hade varit lockande?

Känslan när jag blåste rent flitrena för sista gången och ställde tillbaka dammsugan i verkstan, ja den är väldigt skön. Nu dröjer det nästan ett år till nästa gång om man bortser från all städning som kommer krävas runt guldmaskinen under vintern. Det ska rensas både det ena och det andra och nya såll ska beställas så det blir lite bättre rensat.

Under de senaste två veckorna har vägen utanför oss blivit omasfalterad. Det var verkligen stort behov så det var skönt att det blev gjort. Dock var logistiken väldigt dålig och det blev otroligt långa köer och väntetider då det var en lotsbil som körde fram och tillbaka. Det var också lätt att hålla sig för skratt när de arbetade med att fräsa bort asfalten, för när lastbilen blev full, ja då tutade man! Även mitt i natten... Så det var tur att de bara jobbade en natt utanför oss och det gick att somna till sist men vi hade nog alla i familjen haft bättre nätter än den.

Så i helgen ska vi njuta av att vara klara och i morgon ska vi äta kanelbullar bakade av mjöl från Berte Qvarn och givetvis tänker vi då att det är vete som vuxit på våra åkrar!