Veckan började med gjutning av en del av golvet i stallet. Mathias och Sven har jobbat otroligt snabbt med att få allt klart så det gick att gjuta.
Så nu ligger golvet på plats och nästa vecka kommer muraren och ska mura upp två väggar. Så mycket mer kanske det inte blir gjort i stallet på ett tag. I onsdags var det nämligen dags för återbesök i Halmstad med Oskar. Det var dags för att få besked om de senaste benmärgsproven. Vi har hoppats och hållit tummarna stenhårt för att det skulle se bättre ut. Men tyvärr gjorde det inte det. Av Oskars all benmärg är det ca 20% som fungerar och producerar celler. 80 % fungerar alltså inte. Dock producerar de 20% ok med celler än så länge så Oskar har dåliga blodvärden men inte alarmerande dåliga. Detta gör att Oskar fortfarande inte fått någon diagnos men att läkarna är ganska säkra på att det är Aplastisk anemi som Oskar drabbats av. Aplastisk anemi är en allvarlig blodsjukdom och vi står inför en förmodad tuff tid. Att det fortfarande är ovisst och att ingen diagnos har satts, gör att det bara känns som om vi trampar vatten. Vi kommer ingenstans, vi vet att Oskar är allvarligt sjuk men vi kan inte påbörja någon behandling som gör att vi kan se slutmålet, att Oskar ska bli frisk, för något annat är otänkbart.
Att också veta att Oskar bara kommer bli sjukare, åka på fler infektioner, behöva utså fler provtagningar och sjukhusvistelser, gör att man går sönder inombords. I allt detta kaos ska livet rulla på ändå och rådet att leva på så vanligt som möjligt är ett bra råd, dock svårt. För de andra fyra barnen ska ju ha sitta, det är skjutsningar till aktiviteter, mat ska lagas, räkningar betalas och livet pågår ju för fullt även om vi har ett allvarligt sjukt barn.
Det känns som om vi lever i en mardröm men tyvärr går det inte att vakna upp från den.
Mathias hade sedan länge bokat att han skulle åka iväg med sina kompisar i torsdags vilket han också gjorde.
Först var de på Eurofins i Kristianstad och fick information om hur deras Nir-analyser går till.
Sedan fortsatte resan till Karlshamn och besök hos AAK Sweden. Det är det företaget som tar emot vår raps.
Mathias var mycket nöjd med dagen och resan.
Själv har jag idag varit på LRFs Hallands stämma. Stämman hölls i år i Köinges Bygdegård. Stämman startade kl 9.30 med att Helene hälsade alla välkomna och började prata om omvärlden och beredskap. Efter fyra minuter så gick strömmen.
Stämman fortsatte och traktordriven reservkraft kopplades in. Vi bönder är handlingskraftiga och vana att lösa problem!
Lennart Nilsson, president i den europeiska kooperationen Cogeca, som representerar 22 miljoner europeiska bönder, höll ett mycket intressant föredrag.
Stämman var mycket givande och välordnad. All mat som serverades hade Susanne Thorsson,som driver Matglädje i Halland, ordnat och allt var fantastiskt gott och närproducerat.
Diskussionerna var många och givande och jag ser framemot ett nytt år i styrelsen. En dag som fyllde på med energi. För jag fick frågan: Hur orkar du vara här? Svaret är ganska så enkelt, att vara på Stämman och göra sitt uppdrag är att vara i det "normala" och slippa tänka på det sjuka och hemska i några timmar.
Att sedan komma hem och mötas av ett fint paket som kommit på posten gjorde mig lycklig.
Ett paket fullt med godis, passade perfekt till fredagsmyset!