Äntligen vårmånad MARS! Det är så skönt att det är ljusare både på morgonen och kvällen.
Nu väntar vi på att solen ska orka ta sig fram och att det ska torka upp i markerna.
Då passar det bra att fortsätta med ett av alla våra projekt! Stallet!
Det är det gamla stallet på gården som ska förvandlas till lokaler. Det är inget litet projekt och det finns inget slutdatum på projektet och antalet arbetstimmar är många.
Så Mathias och Farfar Sven har rivit de gamla torkarna och stagat upp taket den här veckan. Muraren är bokad till 18 mars så det kommer bli några arbetstimmar innan dess.
Det är som sagt ett stort projekt men vi hoppas och tror att det kommer bli riktigt bra när det är klart.
Vi har också fått två nya kompisar på gården. Två kvigkalvar kom i fredags och de hoppade runt i halmen och var väldigt mysiga. Inte alls rädda och Alva kunde klappa dem redan första dagen. Snälla djur är bra djur. Om det blir som vi har tänkt oss så kommer det snart fem djur till men vi får se.
Vi fortsätter att skrämma gäss varje dag! I år är det nog rekord i antal gäss. De äter och förstör grödorna och därför måste de skrämmas. Oskar och jag satt och pratade om att det skulle vara bra med en megafon så ljudet blir högre. Oskar kom då ihåg att det fanns ju en megafon på Dollarstore. Så det blev en tur dit. Så nu väntar vi på att få testa den och se om vår teori fungerar.
I onsdags var det dax för Oskar att åka till Halmstad för ny provtagning av benmärg.
Vi var på sjukhuset strax innan åtta och mängder med prover togs. Jag brukar inte tycka att det är jobbigt när barnen blir stuckna men denna gång fick jag sätta mig. 14 rör fylldes med blod. Sen började den långa väntan och först vid 10-tiden var det dags för Oskar att bli sövd. Jag får följa med hela vägen in i salen och vara med tills Oskar sover. Det är helt fruktansvärt att gå därifrån. Jag vet att personalen tar hand om Oskar på absolut bästa sätt men att bara lämna sitt barn är hemskt och inget som går att vänja sig vid. Proverna togs och allt gick bra. Det tog dock betydligt längre tid denna gång och väntan på att få träffa sitt barn igen är lång. Efter drygt två timmar så fick jag komma in på uppvaket och sitta och vänta på att Oskar skulle vakna.
Tillslut vaknade Oskar och vi fick komma upp på avdelningen igen. Oskar var givetvis hungrig men hade också väldigt ont eftersom de gått in på två ställen för att ta benmärg.
Oskar kämpade på och vid strax före 17 fick vi åka hem. Givetvis via Mc Donalds, för det är så det är. Varje besök i Halmstad innebär en sväng om Donken på vägen hem. Oskar är helt otrolig på att hålla humöret uppe och hittar varje liten glädje i situationen som han befinner sig i. Det kan vara den goda fikan på sjukhuset.
Stunderna med lekterapin och Micke och Mia. Oskar besitter en super kraft genom att hitta det positiva i det tråkiga och det kommer man långt på. För den här situationen vi befinner oss i är hemsk. Vi vet att Oskar är sjuk och han blir sämre och sämre för varje dag som går. Orken räcker inte till, men ingen vet vad det beror på och därför kan vi inte göra något åt det. Nu håller vi tummarna hårt för att dessa prover som togs i onsdags visar varför Oskar har benmärgssvikt så att någon form av behandling kan starta.
Vi har fått rådet att försöka leva på som vanligt under den här tiden, det är svårt men det är ett bra råd. Så i måndags var jag på styrelsemöte med LRF hela dagen. Det gav så mycket energi och att få skratta tillsammans med sina styrelseledamöter var så otroligt skönt. Vi beslutade viktiga saker och gick igenom motionerna inför stämman. När jag körde därifrån så var verkligen kroppen påfylld med energi.
Vi har också haft födelsedagar i familjen och därför gjorde vi ett 245-års kalas i fredags. Farmor och farfar har fyllt 75, Mathias 49 och jag 46. Att laga mat och baka är ju ett av mina intressen och det ger också energi. Att maten blev väldigt god också är ju ett plus.
Här väntar en helg med besök hos kusiner och lite annat smått och gott.
Barnen har dessutom studiedag på måndag så det blir lång helg.
Ta hand om er så hörs vi!